it's always at 3 am when I start missing you the most

Jag kommer ihåg hur jag dagarna innan julafton satt och saknade honom och lyssnade på Mariah's All I want for x-mas is you och önskade mer än nånsin att jag hade honom, att han fanns i mitt liv. Det slog mig precis att jag fick det jag önskade mig mest av allt. Han hörde av sig på julaftonskvällen och sa att han saknade mig och att aldrig ville bryta med mig. Jag minns hur glad jag var just då, riktigt själaglad samtidigt som tårarna rann nerför mina kinder. Vi pratade i timmar om oss, vad som hände och inte hände. Det hela slutade med att jag en dryg vecka senare åkte till honom och vi gick på vår första riktiga date på finrestaurang. Den kvällen var så underbar. Så jävla fin! Han var så himla gullig, tog min hand på restaurangen och påväg hem höll vi handen och kysste mig flera gånger på öppen gata. Det hade han aldrig gjort förut, allt på hans intiativ. Jag fick en miljon komplimanger, minst lika många som jag fick sammanlagt under de två månader vi träffats tidigare. Han var helt annorlunda. Och jag älskade det. Hela kvällen var helt fucking perfekt! Sen julafton har vi haft kontakt varenda dag, men vi har dessvärre inte kunnat träffats sen daten för vi bor i olika städer. Imorn skall jag få träffa honom igen och jag längtar så mycket att jag tror att jag kommer att förgås! Att vi bröt och inte hade kontakt på 3-4 veckor var det bästa som kunde hända, för allt känns så jävla bra nu. För jag fick som sagt det som stod högst upp på önskelistan: honom.