herregud, jag vill ha honom så mycket att jag tror att jag skall dö.
I början av vår kontakt så var jag ganska likgiltig, eller inte likgiltig, jag såg det mer som en kul grej. Men nu har jag börjat inse att jag vill ha honom mer och mer. Jag fick nästintill hjärtstillestånd häromdagen när det tog honom sex timmar att svara på ett sms. Han var säkert bara upptagen och hade annat för sig, det vet hjärnan. Hjärtat däremot får panik och tänker att han har säkert hittat nån annan (viket han säkert inte gjort). Då insåg jag att fan, jag vill någonting med honom. Fan, jag är verkligen intresserad (och inte så lite heller). Fan, fan, fan. Hoppas han känner samma sak... Men det är fint på ett sätt också. Fint att få känna såhär.
