anatomy of love
bild: okänd
tomorrow will be the same.
bild: weheartit.com
inte förrän man förlorat allt
Varför är det ofta så att det inte är förrän man förlorat allt som man kan vara hundra procent ärliga mot varandra och säga allt som man tänkt och tyckt under en tid? Är det för att då har man redan förlorat allt det som man var rädd att förlora, så då finns det inget att vara rädd för längre?
Jag har precis upplevt det. Vi träffades, vi var nya för varandra och visste inte riktigt om man vågade säga jag tycker om dig eller skriva jag saknar dig. Så vi gjorde aldrig det, jag lät bli för att jag var rädd för att vara för på, du vet tänk om han blir skrämd och sticker nu?! Men så fick det ett abrupt slut. Bara sådär, något som ingen av oss riktigt förstår eller kan acceptera. Det är inte förrän man insett vad man hade som man vågar säga allt det där. Det är inte förrän nu sms utbyts med diverse gulliga fraser. Det är som om vi har kommit till en ny nivå, en ny sorts ärlighet, som om vi inte längre är rädda för att visa oss sårbara. Det är som om bitarna föll på plats efter att vi avslutade det hela. Trots detta så kan jag inte riktigt låta bli att undra vad var det som hände? Nu står vi här och jag fattar ingenting.
love like you've never been hurt.
"Dance like nobody is watching.
Love like you've never been hurt
Sing like nobody's listening.
Live like there's heaven on earth."
- Mark Twain
bild:weheartit.com
det vore så mycket lättare om jag kunde hata dig.
Det vore så mycket lättare om det fanns anledningar till att hata dig, men det gör det inte. Inte på långa vägar. Du är så jävla snäll och bra. Din omtänksamhet vet inga gränser. Nu får det vara på mina villkor säger du. Anything is fine with you. Du vill bara att jag skall må bra och du vill göra allt som står i din makt för att få mig på rätt köl igen. Varje gång du säger de rätta orden vill jag börja gråta. Men det finns en negativ aspekt av det hela, det här gör att jag får så fruktansvärt svårt att släppa dig, att gå vidare. Det blir i princip omöjligt. Hur ska jag kunna släppa någon som är så jävla bra och som fick mig att må så sjukt bra?
Det mest absurda med hela situationen är att jag ibland önskar att du behandlat mig illa. Att du hade lekt med mig, att du gjort mig illa och sårat mig som fan. Då hade jag kunnat hata dig, gråta och vara förbannad för att du var ett svin för att sedan gå vidare. Det hade varit mycket lättare. Nu vet jag inte om jag någonsin kommer att kunna släppa dig, eller om jag ens vill det. Well, only time will tell.
meant to be.
bild: wehartit.com, google.
you are always on my mind.
I don't think I'll ever get over you.
"Människor undrar hur jag kunde komma över honom så fort. Men de har missförstått allt! Jag kommer aldrig komma över honom. Det spelar ingen roll hur lång tid som går, jag kommer alltid att stanna upp när jag hör en speciell sång eller känner en speciell lukt och tänka på honom. På oss (underbara oss)."
ur En bok av Kärlek av Michaela Forni
my x-mas wish.
bild: blogg.stureplan.se/michaela
Och här sitter jag och försöker med all min styrka att inte skicka iväg ett god jul-sms till dig. Jag tyckte att det var en ganska bra idé? Lite oskyldigt och en ursäkt till kontakt. Du sa att jag alltid var välkommen att höra av mig, så länge det inte skulle såra mig. Jag rådfrågade mina bästa vänner och de sa blankt nej, det kanske verkar som bra idé just nu, men är det verkligen det i det långa loppet? Hör du av dig kommer du aldrig att kunna släppa honom, sa de. Jag vet att de har rätt, de vill bara mitt bästa och jag vet att jag skulle säga samma sak om situationen var omvänd. Men jag vet inte om jag vill släppa honom, om jag är redo. Just nu vill jag bara ha dig, mer än någonsin. Och högst upp på min önskelista står du.
just sleepy, blissfully happy
Det här var så du & jag. Det gör så ont, för jag saknar det så ...jag saknar dig så!
the notebook.
bild: weheartit.com
happy girls.
weheartit.com
2011.
every single minute.
bild: weheartit.com
never met you.
bild: weheartit.com
I hate the way I don't hate you
But mostly I hate the way I don't hate you
Not even close, not even a little bit, not any at all.
bild: weheartit.com
my heart.
weheartit.com
do not forget...
a bird.
you've got mail.
Mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg ditt namn i inkorgen. Det var det vackraste och sorgligaste brev jag någonsin fått. Det var fyllt med så mycket känslor, välformulerade meningar som önskade mig allt gott och lite till. Du skrev att du saknade mig, att du aldrig någonsin velat ha mig hos dig så mycket som då. Men du skrev också att det var bäst såhär, iaf just nu. Om saker och ting förändras i framtiden och när jag mår bra igen så var jag välkommen att höra av mig, för att utforska vad som kanske skulle ha kunnat bli.
Åh så fint det var! Tårarna letade sig fram på mina kinder när jag läste det. Jag har läst brevet flera gånger och varenda gång rinner tårarna. Det var skönt att du hörde av dig, för jag hade inte gjort det. Det var så många ord som var osagda och är du hörde av fick de det utrymme de förtjänade. Det var kändes så jävla bra för det fick ett avslut för den här gången.
without you.
bild: weheartit.com
jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte saknar dig.
Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte tänker på dig. För det gör jag. Varje dag. Men jag stålsätter mig, försöker vara positiv. Försöker med all min kraft att inte ge dig alltför stort utrymme av min tankeverksamhet. Det går sådär. När jag går till tvättstugan så tänker jag på dig, att det var en vecka sen jag bröt med dig. När jag lagar mat tänker jag att jag kanske i detta nu skulle ha kunnat ligga på ditt bröst och känt hur dina händer smekt varenda millimeter av min kropp. När jag pluggar tänker jag på de ändlösa nätterna när vi låg uppe och pratade och pratade tills solen gick upp och det var plötsligt var morgon. Jag kommer ihåg att vi förundrades varenda gång över hur snabbt tiden gick på natten. När jag pluggar minns jag ditt leende och hur min hand passade så perfekt i din. Du är ständigt närvarande i periferin. Jag vet att det var till bästa att bryta helt, men det betyder inte att jag inte saknar dig och jag inte ifrågasätter mitt val. Du var trotsallt en ganska stor bit av mitt liv. Vi träffades ganska ofta trots avståndet och det var ganska intensivt.
Den bästa stunden på dagen var när jag fick sms från dig och jag minns hur jag ofta skrattade till för att du skrev nåt roligt. De bästa sms:en kom alltid nattetid, när du skrev godnatt och att du önskade att jag låg jämte. Jag saknar att känna din nakna kropp sammanflätad med min.
Flera gånger om dagen vill jag höra av mig till dig. Det kan vara nåt som påminner om dig på tv som gör att jag instinktivt vill slänga iväg ett sms, eller så är det bara själva tomrummet som du lämnade som blir för påtagligt. Jag tar på min rustning av stål för att inte höra av mig.
Du fick mig att må så bra efter allt jag varit med om, jag saknar dig Mr. Big!
Nöj dig inte med Mr. Big
Jag har SATC-maraton denna helg, började på säsong 1 och är nu inne på säsong 2. Varenda gång jag ser det blir jag påmind om varför jag avskyr Mr. Big och tycker att Carrie skulle ha gift sig med Aidan iställe t-han var ju helt underbar! Mr. Big däremot, han kan aldrig riktigt ge Carrie det hon vill ha eller säga de hon vill höra. Han har commitment issues och kan av någon anledning inte riktigt binda sig med henne. Bröllop är helt otänkbart, han skall aldrig gifta sig igen. Carrie lämnar honom för att hon vill ha sitt sagobröllop och vet att hon inte kommer få det med honom. Vad händer då? Jo, innan man vet ordet av är Mr. Big gift en någon annan. Vad betyder det? Han ville uppenbarligen inte ha Carrie tillräckligt mycket. Allt är alltid på hans villkor och hon nöjer sig, gång på gång. Kompromissar med sig själv, tillåter sig själv till att ta det hon kan få men inte det hon egentligen vill ha.
Jag drömde om dig inatt. Det var så konstigt för du hade färgat håret svart och hade mittbena, svart rockar t-shirt och trasiga jeans hade du också. Den där blonda snedbenan som påminde om ditt stockholmsursprung var som bortsprungen. Men en sak hade inte förändrats, det där charmigt odrägliga leendet som gjorde mig knäsvag varenda gång fanns kvar. Å där satt du och såg på mig som bara du kan göra. Och jag, jag ville av dig lika mycket som förut.
Det värsta man kan göra är att nöja sig, att ta det man kan få. Då säger man till sig själv att man inte är värd bättre, att man inte borde få allt man önskar och drömmer och lite till. Det är det absolut värsta man kan göra mot sig själv. Nöj dig aldrig!
Jag var tvungen att lämna min Mr. Big förra veckan. Jag kände mer än honom, vi ville olika saker. Jag var beredd att vänta på honom tills han kommit på vad han känner och vad han vill. Jag öppnade upp hela mig och blottade mitt innersta och sa vad jag kände för honom. Först blev han tyst. Oh, denna olidliga tystnad! Det finns inget som skrämmer en mer, men det finns heller inget som är mer dödsdömt tystnaden. Tillslut säger han "... okay".
Ursäkta?! Vad var det för svar? Jag säger att jag har fallit för honom och han svara "okay"?! Jag tror aldrig att jag har känt mig så förnedrad i hela mitt liv. Han ville ha tid för att lista ut vad han kände och jag sa att jag skulle vänta på honom. Åh så mycket jag ville ha honom! Den kemin jag kände med honom hade jag aldrig känt förut. Han var väldigt smart, lyssnade och kom med bra råd och hade de mest åtråvärda läpparna. Jag hade aldrig velat ha någon så mycket som jag ville ha honom då. Jag var beredd på ta det jag fick.
Lyckligtvis pratade min bästa vän vett med mig. För det här är ju inte det jag vill ha. Jag vill ju ha min Ryan Gosling som säger att han ville dela resten av sitt liv med mig trots att jag driver honom till vansinne, för det är ju så mycket han älskar mig! Egentligen vill jag ju ha allt eller inget. Mellanting är inget för mig. För jag tror att man vet vad man känner för varandra, velar man så vill man inte ha någon tillräckligt mycket. Vill man inte samma sak så är det ingen idé.
Två dagar senare sa jag till Mr. Big att jag inte vill vänta på honom. Att vänta på honom vore att nöja mig med far from the next best thing. Det var en underbar känsla! Jag stod upp för mig själv och var min egen bästa vän. Jag förtjänar mer än ett mellanting. Jag förtjänar att få exakt det jag vill ha och om Mr. Big inte kan ge mig det vill jag vill ha så tänker jag inte nöja mig med det jag får.
Om det är nåt jag lärt mig det senaste året så är det att det finns aldrig bara en kille, det finns alltid fler. Det brukar jag trösta mig med.
love heroin.
It's like I'm taking love heroin and just can't get enough of it.
bild:weheartit.com
i'm sorry you're an ass.
bild: weheartit.com
we were never just friends.
- Jag önskar att vi skall kunna fortsätta vara vänner efter det här, för jag vill inte förlora dig helt.
Men hur skall man kunna gå tillbaka till något som man inte varit? Det kommer bara att sluta med att någon bli sårad, man drar ut på lidandet. Jag tror inte på det. Då är det bättre att bryta på en gång och försöka gå vidare så att man så småningom kan gå vidare och se tillbaka på det med ett leende. För let's face it, man vill inte bara vara vän med någon som haft en intim kärleksrelation med. Det fungerar inte. Det är tidernas största bluff.
... och jag, jag ville ha dig lika mycket som förut
Jag drömde om dig inatt. Det var så konstigt för du hade färgat håret svart och hade mittbena, svart rockar t-shirt och trasiga jeans hade du också. Den där blonda snedbenan som påminde om ditt stockholmsursprung var som bortsprungen. Men en sak hade inte förändrats, det där charmigt odrägliga leendet som gjorde mig knäsvag varenda gång fanns kvar. Å där satt du och såg på mig som bara du kan göra. Och jag, jag ville av dig lika mycket som förut.
bild: weheartit.com
