det vore så mycket lättare om jag kunde hata dig.
Det vore så mycket lättare om det fanns anledningar till att hata dig, men det gör det inte. Inte på långa vägar. Du är så jävla snäll och bra. Din omtänksamhet vet inga gränser. Nu får det vara på mina villkor säger du. Anything is fine with you. Du vill bara att jag skall må bra och du vill göra allt som står i din makt för att få mig på rätt köl igen. Varje gång du säger de rätta orden vill jag börja gråta. Men det finns en negativ aspekt av det hela, det här gör att jag får så fruktansvärt svårt att släppa dig, att gå vidare. Det blir i princip omöjligt. Hur ska jag kunna släppa någon som är så jävla bra och som fick mig att må så sjukt bra?
Det mest absurda med hela situationen är att jag ibland önskar att du behandlat mig illa. Att du hade lekt med mig, att du gjort mig illa och sårat mig som fan. Då hade jag kunnat hata dig, gråta och vara förbannad för att du var ett svin för att sedan gå vidare. Det hade varit mycket lättare. Nu vet jag inte om jag någonsin kommer att kunna släppa dig, eller om jag ens vill det. Well, only time will tell.
Kommentarer
Trackback
