jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte saknar dig.
Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte tänker på dig. För det gör jag. Varje dag. Men jag stålsätter mig, försöker vara positiv. Försöker med all min kraft att inte ge dig alltför stort utrymme av min tankeverksamhet. Det går sådär. När jag går till tvättstugan så tänker jag på dig, att det var en vecka sen jag bröt med dig. När jag lagar mat tänker jag att jag kanske i detta nu skulle ha kunnat ligga på ditt bröst och känt hur dina händer smekt varenda millimeter av min kropp. När jag pluggar tänker jag på de ändlösa nätterna när vi låg uppe och pratade och pratade tills solen gick upp och det var plötsligt var morgon. Jag kommer ihåg att vi förundrades varenda gång över hur snabbt tiden gick på natten. När jag pluggar minns jag ditt leende och hur min hand passade så perfekt i din. Du är ständigt närvarande i periferin. Jag vet att det var till bästa att bryta helt, men det betyder inte att jag inte saknar dig och jag inte ifrågasätter mitt val. Du var trotsallt en ganska stor bit av mitt liv. Vi träffades ganska ofta trots avståndet och det var ganska intensivt.
Den bästa stunden på dagen var när jag fick sms från dig och jag minns hur jag ofta skrattade till för att du skrev nåt roligt. De bästa sms:en kom alltid nattetid, när du skrev godnatt och att du önskade att jag låg jämte. Jag saknar att känna din nakna kropp sammanflätad med min.
Flera gånger om dagen vill jag höra av mig till dig. Det kan vara nåt som påminner om dig på tv som gör att jag instinktivt vill slänga iväg ett sms, eller så är det bara själva tomrummet som du lämnade som blir för påtagligt. Jag tar på min rustning av stål för att inte höra av mig.
Du fick mig att må så bra efter allt jag varit med om, jag saknar dig Mr. Big!
Kommentarer
Trackback
