Du vet, det löser sig alltid.

Jag vill gråta.
Jag vill skrika.
Jag vill slå.
Jag vill bli kramad.
Jag vill höra "att allt kommer att bli bra".

Jag vill gråta tills det inte finns några tårar kvar.
Jag vill skrika tills halsen inte bär längre och jag tappar rösten.
Jag vill slå. Slå ner allt. Slå dig. Då kanske du kan känna lite av den smärtan som faktiskt åsamkat mig?
Men framförallt vill jag bli kramad. Bli omhållen. Känna mig sådär liten, krypa tätt, tätt intill.
Jag vill höra gamla klyshor och lovvord om att allt kommer att bli bra tillslut. Efter regn kommer solsken. Du vet, det löser sig alltid.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0